Puerto Escondido (Mexiko)

Först några ord om slutet på vistelsen i Morelia. Våra planer på att resa ifrån staden skots upp gång på gång, eftersom vi fick mer kontakter och saker att göra. Emil och jag höll i en intensivkurs i svenska för en kvinna sista veckan. Hon ville lära sig svenska eftersom hennes man är halvsvensk, och de åker till Sverige emellanåt.

Utelivet i Morelia är trevligt, det ar mycket livemusik. Salsadans med Stephanie och gänget var också kul, hon är riktigt proffsig. En natt var vi på en rikemansklubb i bergen. Det var den sjukaste upplevelsen. Bandet spelade halvt playback, två tjejer stod och bara mimade i tajta kläder, och sedan körde de en låt som hette "döda bögen". Alla hade blinkande neonöron.

Jag spelade in nagra latar i studio med gitarristen Flavio och nagra andra musiker, ena dagen jazz, andra dagen funk. Resultatet kommer nog laggas upp om nagon vecka nar det ar fardigmixat. Var konsert forra veckan kom tydligen pa kulturnyheterna for Michoacan. Jag sag att nagon filmade, men trodde inte att vi var med pa tv! Undrar just hur det lat.. Veckan avslutades med jazzkonsert med saxofonisten Juan Alzates band. Alltid kul att spela med riktigt bra musiker.

Sammanfattningsvis kan man saga att Morelia var ett skont stalle, som vi garna skulle rekommendera folk att aka till. Det har varit ganska otryggt, men ar det inte langre, i alla fall inte for turister. Emil ser tyvarr lite for mycket ut som en mexikan, och han var nära att bli pahoppad av polisen en gang när jag inte var med. Polisen ar paradoxalt nog de man ska akta sig for mest i Mexiko, eftersom de samarbetar med knarkmaffian. Om man rakar ut for något och ringer polisen kan det sluta med att man blir mordad istallet for hjalpt. Och det hander att de bara tar in folk fran gatan och misshandlar dem i bilen. Emil blev i alla fall upplockad av en kompis precis nar de borjade prata med honom "Det ar okej, han ar med mig". Det ar kanske inte sa konstigt att man kan kopa nyckelringar i form av automatvapen som det star Morelia pa...

Tjugosju timmars bussresa senare var vi framme i Puerto Escondido, ett betydligt varmare och svettigare stalle. Det ar ett riktigt paradis, och inte lika exploaterat som Yucatanhalvon.Vi har varit pa tva idylliska strander, och bott pa tva hostel. Forsta hostellet var lite av ett skamt. Ingen toadorr, ingen flakt i rummet och stora kackerlackor och tvestjartar. Men nu bor vi battre. Jag forstar folk som sager att man inte vill aka harifran. Det ar verkligen ett stalle man kan ta det lugnt pa pa riktigt. Vita strander med kokospalmer och berg runtomkring, rovfaglar som flyger over huvudet, delfiner langre ut till havs...