Caye Caulker (Belize)

Vi har sett många julgranar, en och annan tomte men ingen snö och inga lussebullar. I en julskyltande butik såg jag en nalle med en stickad blå mössa och texten “Let it snow!“. En lite väl optimistisk önskan kanske men vem vet, kanske ett julmirakel och den globala uppvärmningens oanade effekter kan skänka den stackars nallen en vit jul.

Vi har åkt genom hela Mexiko, från Stilla havskusten till den karibiska kusten. Vi stannade i San Cristóbal de las Casas på vägen. När vi kom till Yucatánhalvön spenderade vi några dagar på Isla Mujeres. Det blev mycket palmer och stränder och även lite sjukdom. Vi har både haft lite feber. Jag var hes och kunde inte prata, bara väsa och hosta, på två dagar vilket inte gör det lätt när en hoppfull försäljare av smycken/middag/snorkling börjar prata med en:

“Hola amigo! Quiere comer? Hablas español? Inglés?“

“No... - host! host! väääs... - hablo..."

“Francés?“

"No... yo... - host!“

“Alemán? Italiano?

Fler hostningar. Väsning.

"No hablo. Nada. No hablo nada. Host! Enfermo...“

Pekar på halsen.

“Ah! Si, claro! Pobre... Quiere Meszcal?“

Efter vår sejour på Yucatán lämnade vi igår till slut Mexiko i en liten motorbåt med kurs mot beliziska vatten. I mörker och monsunregn anlände vi sent igår kväll till den karibiska ön Caye Caulker som ser ut som en liten bit av Paradiset och idag tittade solen fram.